Lustgas och bensin...

Det här är en tjej som verkligen kan inspirera! Och köra fort! Idag träffades vi för en efterlängtad fika på Knipes! Vi pratade som tjejer gör mest, livets krokvägar arbete och barn...men sen fanns det annat vi pratade om, och det var om vårt stora gemensamma intresse. Bilar. Och biltävling. Den här tjejen kör Dragracing! Hon tävlar med en Camaro i gatbilsklassen, och hon är verkligen jätteduktig! Så nu blir det snart för L, mig och ungdomarna att återigen packa fikakorgen och styra den svensktillverkade mot nästa motoräventyr! Blir det Orsa Midsommer festival eller Borlänge street open SM?? Eller båda? Det återstår att se! Heja Eva!! Man ska leva stenskönt! Det är då mår man som allra bäst!!

Återtåget..

Återtåget kanske är ett fel ord för det jag vill säga. Men känslan igår när vi åkte till Strängnäs (SAMS) på Rallycross SM kändes nästan som ett återtåg. Om inte annat ett återtåg till mig själv. Det var verkligen såå roligt att vara på en rallycrosstävling igen. Det har ju förtusan varit MITT LIV!! Sen tog det bara slut. Slut. Ingenting. Nada. Men ingenting är för sent. Nu har jag alla möjligheter i världen. Och åren har ramlat iväg. Och jag tänker inte missa ett enda till.. för plötsligt har tåget gått. Vare sig man vill eller inte. Det gäller att leva. Och verkligen Leva...leva, som jag brukar säga; gör det stenskönt!! För det är det bästa som finns. Så gör vad du vill! Gå på magkänslan.. och gör ett återtåg. Det är som sagt var, aldrig någonsin för sent!

Öppna en ny dörr...

Efter lång längtan var det äntligen dags för en avkopplande vistelse i huvudstaden..Vi åt lunch hemma och i vackert väder rullade vi i iväg i den svensktillverkade..och med GPS i Ipånen skulle båda lätt som en plätt leda oss rätt...Lite gott fika i Ekolsund, därefter fortsatt resa med oavbrutet prat och skratt.. och väl vid Järvakrog anslöt vi oss till de berömda bilköerna. Vi sniglade i 30 km/h långsamt långsamt kilometer efter kilometer mot hotellet. Och eftersom jag satt bredvid fick jag förtroendet att sköta Ipånen å bläddrandet av sidorna med vägbeskrivningen.. Om jag säger så här. Det gick SÅDÄR. Det var bilar, skyltar och avfarter ÖVERALLT! Och vips var vi fel! Men med lugn och extraordinär orienteringsförmåga av L, var vi raskt på banan igen. Och utan att nästan hinna blinka var det bara att styra mot skyltarna; Stallmästargården. Hotell Stallmästargården. Solen sken och resan hade gått perfekt, den sista kovesen berodde enligt chauffören på att VI bläddrat fel.. Läs; VI.! Jag ler.. känner värme. För det var faktiskt jag.. Sen tog vi iallafall väskorna och gick mot entrén, det kändes så skönt. Miljön var så oerhört vacker.. solen sken och det blänkte från vattnet.. båtarna i hamnen..uteserveringen..grusgångarna, alla blomarrangemang.. gamla hus..paviljongen.. känslan var rofylld..förväntansfull...hade ju längtat så länge..Väl med nyckeln i handen öppnade vi dörren till ett helt FANTASTISKT hotellrum. ALDRIG någonsin bott så fint någongång!! Haga Etage juniorsvit. Vilken underbar överraskning!! Efter att nyckeln öppnat dörren till detta vackra rum följde där sedan två ljuvliga nätter och två fantastiska dagar. En långpromenad där vi tittade på båtar i den intilliggande hamnen.. delade en flaska vin.. och bara mådde fint..Vi åt frukost länge i en fullständigt underbar miljö..strövade rofyllt bland alla storstadmänniskor och turister, gick i massor av affärer..drack kaffe i en gammal tegelkällare i Gamla stan, njöt av solen, allt liv och rörelse, satt på en bänk i Brunnsparken och pratade länge, betraktade människor..kände solen mot ansiktet.. men framförallt, vi njöt av livet, lugnet och glädjen.. Det var så lätt att leva stenskönt! Väldigt väldigt lätt!! Och vi ska åka dit igen. Det var verkligen en upplevelse över ALL förväntan. Stockholm är en underbart vacker stad. Den har så mycket att erbjuda, det är bara en själv som sätter gränserna...och mitt upp i alltsammans fyllde jag år..kan det bli bättre??

Äntligen Stockholm...

Det ska bli underbart att äntligen åka bort en sväng.. jag har längtat huur länge som helst efter ledighet. Ledighet! Nu är det bestämt, det blir en weekend i Stockholm... Varför dit? reser ju dit titt som tätt för jobbet... Men det är liksom inte på samma vis.. Jag har jättejättelänge längtat efter att få tillbringa några nätter där och bara vara ledig. Riktigt genuint LEDIG! Sen är ju Stockholm en så oerhört vacker stad,.. och det finns så mycket att se.. Nu har jag efter mycken omständighet packat väskan för två riktigt riktigt ljuvliga nätter och fantastiska dagar i huvudstaden. Hotellet är Stallmästargården...vackra vyer, god mat, nära till havet..ååå så jag längtar...Och Tack L, för att vi åker..det kommer bli såå bra! Jag vet.

En kväll i lycka...

Det är den 23 december, och vi har firat julafton med alla våra barn, barnbarn och helt underbara sonhustruar.. jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om kvällen.. men ord känns otillräckligt på nåt sätt.. för mig finns så mycket känsla.. jag lägger ut en bild på mig och "mina" barnbarn.. Livet är inte dagarna som går, utan dagarna man minns...

Värsta bästa resan...

Kärakäravärld!
I detta fordon fick jag mig en resa utan dess like!! Till min stora glädje har jag ju kusiner som fått farten och bensin i blodet.. och hälsar man på hos dem kan vad som helst hända! Jag inspekterade denna blåa ljuvligt söta bil.. såg att den var utrustad lite "speciellt" om man så säger! Och tävlingsstol och grova avgassystem det är nåt jag går igång på DIREKT! Och nåt jag inte tvekade en sekund på var när min älskade morbror sa till sin son, tillika min kusin. " ska du inte ta med Maria på en tur?" Ett leende spred sig över hans ansikte! "javisst, vill du det?" frågade han mig. Och utan att tveka!"JA ABSOLUT". Min son såg myyycket skeptisk ut ska jag säga. Typ: morsan.. i en sån... Ehhhh.
Det som därefter följde går inte att med ord beskriva. Vi dundrade iväg som i en plåtburk...kändes bara fint. Som förr ungefär.. MEEN jag fick mig en skjuts som jag aldrig någonsin tror att jag kommer att få igen. Det var nåt otroligt vilken fart den där lilla blå kunde komma upp i. Det kändes nästan som vi åkte en stund på bakhjulen! Om han läser detta så gapskrattar han säkert! Ja BAKHJULEN! Det är SANT! Den lilla blå lättade fram och det kändes som att åka karusell.. eller flumeride eller nåt! SÅÅÅ KUL!!! Och jag blev så betuttad i den lilla så jag har haft ett foto på den och en av mina dansbandsfavoriter på mitt skåp i omklädningsrummet på jobbet! Tack snälla Ove!!