Ovanför klarälven...

Vi åkte till Höljes på folkracefestival i lördagsmorse..och hittade den här jättesöta stugan ovanför Klarälven att bo i... vi hade haft en toppendag på banan, träffat Dalfolk och bästa snällaste morbror och kusin med familj.. tittat på rafflande körningar och helt enkelt haft helkul tillsammans..satte oss sen i den svensktillverkade och letade oss fram till boendet för natten. Det blev en fullträff! Vi satt på altanen och drack varsit glas vin, lyssnade på klarälvens brus som nådde oss ända nerifrån dalen...vilka kontraster...tävlingsbilarnas motorljud och vrålande( ja faktiskt)speakerröster på folkracefestivalen nere i Höljes, mot denna naturens tystnad.. Vilken känsla att få vara så lycklig. Varje dag. Det är verkligen omtumlande..

Före...

Vi har resonerat sen i våras om att vi kanske skulle ta nya tag med folkrace igen.. bara för kul! Bara för att få göra det vi alltid tyckt varit roligt, men ändå kommit ifrån..Göra det roliga tillsammans! Så L sålde sina gamla saab-bilar, och jag la självklart mitt strå till stacken. Sen hakade vi på trailern och åkte på Folkracefestival i Tyfors. Vi diskuterade under festivalens två dagar.. fram och tillbaks.. bra bil, dålig bil, motor, förgasare och väghållning.. andra kom med synpunkter, vi lyssnade, vi ringde några samtal och diskuterade med en klok person..vi tvekade, osäkra, säkra..och till sist..efter moget övervägande och galet mycket gemensam glädje tog vi till sist beslut...och kolla vad det blev!...det blev...en...

Efter...

Det blev en Amazon!! Och när vi åkte hem från Tyfors kändes det så himla bra..varken jag eller L har tävlat på bortåt 20 år..så nu har vi tagit ett stort steg framåt, men samtidigt tillbaks..tillbaks till det roliga igen!
Min första folkracebil jag körde var en Amazon, och den första L körde, var oxå en Amazon. Så nu.. som sagt var, sådär 20 år senare står det åter en sån bil på gården. Tack alla goda vänner som kom fram när budet var klart, ringde, och som såg så glada ut för våran skull! Vi är jättejätteglada! Båda två!

Tänk hur det kan gå..

Vi tog en tur till Motala och Dunteberget igår söndag. Med underbart sällskap blir ju allt så himla roligt! Att det sen var finaldagen för en Folkracefestival gjorde inte saken sämre. OCh att sen dessutom Dalaförarna, och då framför allt PE från Saxdalen verkligen visade framfötterna och kom tvåa i A-finalen gjorde saken ännu ännu bättre!! Jättegrattis!!
Min tanke var att hitta på nåt bra klipp på Youtube från tävlingen, men det fanns liksom inget som direkt passade...men så dök det här upp! Jag är vanligtvis inte nån som gillar filmer med vurpor. Men den här är på nåt vis lite annorlunda, och den är från förr..från hundra år sen eller nåt.. (och ingen slår sig!)Hursomhelst, kunde tillsist inte låta bli att skratta. Den ena vurpan är verkligen tokigare än den andra, det ser helt enkelt inte klokt ut! Delar med mig till er av det som filmaren döpt till några minuters "Folkracenostagi"! Se och le!!

Lustgas och bensin...

Det här är en tjej som verkligen kan inspirera! Och köra fort! Idag träffades vi för en efterlängtad fika på Knipes! Vi pratade som tjejer gör mest, livets krokvägar arbete och barn...men sen fanns det annat vi pratade om, och det var om vårt stora gemensamma intresse. Bilar. Och biltävling. Den här tjejen kör Dragracing! Hon tävlar med en Camaro i gatbilsklassen, och hon är verkligen jätteduktig! Så nu blir det snart för L, mig och ungdomarna att återigen packa fikakorgen och styra den svensktillverkade mot nästa motoräventyr! Blir det Orsa Midsommer festival eller Borlänge street open SM?? Eller båda? Det återstår att se! Heja Eva!! Man ska leva stenskönt! Det är då mår man som allra bäst!!

Återtåget..

Återtåget kanske är ett fel ord för det jag vill säga. Men känslan igår när vi åkte till Strängnäs (SAMS) på Rallycross SM kändes nästan som ett återtåg. Om inte annat ett återtåg till mig själv. Det var verkligen såå roligt att vara på en rallycrosstävling igen. Det har ju förtusan varit MITT LIV!! Sen tog det bara slut. Slut. Ingenting. Nada. Men ingenting är för sent. Nu har jag alla möjligheter i världen. Och åren har ramlat iväg. Och jag tänker inte missa ett enda till.. för plötsligt har tåget gått. Vare sig man vill eller inte. Det gäller att leva. Och verkligen Leva...leva, som jag brukar säga; gör det stenskönt!! För det är det bästa som finns. Så gör vad du vill! Gå på magkänslan.. och gör ett återtåg. Det är som sagt var, aldrig någonsin för sent!

Öppna en ny dörr...

Efter lång längtan var det äntligen dags för en avkopplande vistelse i huvudstaden..Vi åt lunch hemma och i vackert väder rullade vi i iväg i den svensktillverkade..och med GPS i Ipånen skulle båda lätt som en plätt leda oss rätt...Lite gott fika i Ekolsund, därefter fortsatt resa med oavbrutet prat och skratt.. och väl vid Järvakrog anslöt vi oss till de berömda bilköerna. Vi sniglade i 30 km/h långsamt långsamt kilometer efter kilometer mot hotellet. Och eftersom jag satt bredvid fick jag förtroendet att sköta Ipånen å bläddrandet av sidorna med vägbeskrivningen.. Om jag säger så här. Det gick SÅDÄR. Det var bilar, skyltar och avfarter ÖVERALLT! Och vips var vi fel! Men med lugn och extraordinär orienteringsförmåga av L, var vi raskt på banan igen. Och utan att nästan hinna blinka var det bara att styra mot skyltarna; Stallmästargården. Hotell Stallmästargården. Solen sken och resan hade gått perfekt, den sista kovesen berodde enligt chauffören på att VI bläddrat fel.. Läs; VI.! Jag ler.. känner värme. För det var faktiskt jag.. Sen tog vi iallafall väskorna och gick mot entrén, det kändes så skönt. Miljön var så oerhört vacker.. solen sken och det blänkte från vattnet.. båtarna i hamnen..uteserveringen..grusgångarna, alla blomarrangemang.. gamla hus..paviljongen.. känslan var rofylld..förväntansfull...hade ju längtat så länge..Väl med nyckeln i handen öppnade vi dörren till ett helt FANTASTISKT hotellrum. ALDRIG någonsin bott så fint någongång!! Haga Etage juniorsvit. Vilken underbar överraskning!! Efter att nyckeln öppnat dörren till detta vackra rum följde där sedan två ljuvliga nätter och två fantastiska dagar. En långpromenad där vi tittade på båtar i den intilliggande hamnen.. delade en flaska vin.. och bara mådde fint..Vi åt frukost länge i en fullständigt underbar miljö..strövade rofyllt bland alla storstadmänniskor och turister, gick i massor av affärer..drack kaffe i en gammal tegelkällare i Gamla stan, njöt av solen, allt liv och rörelse, satt på en bänk i Brunnsparken och pratade länge, betraktade människor..kände solen mot ansiktet.. men framförallt, vi njöt av livet, lugnet och glädjen.. Det var så lätt att leva stenskönt! Väldigt väldigt lätt!! Och vi ska åka dit igen. Det var verkligen en upplevelse över ALL förväntan. Stockholm är en underbart vacker stad. Den har så mycket att erbjuda, det är bara en själv som sätter gränserna...och mitt upp i alltsammans fyllde jag år..kan det bli bättre??